Beskrivning
Det trädet här framför dig med sin ljusgröna lövskrud, det förvandlas och skall kanske huggas ned nästa vår, men skönheten som bär det och den skapande kraften där bakom kommer du inte åt.
Geografen och Danteöversättaren Arnold Norlind (1883–1929) var gift med en av det förra seklets främsta svenska intellektuella, Emilia Fogelklou (1878 –1972), och är i dag mest känd som huvudpersonen i hennes roman Arnold. Till yrket geograf gjorde han det till sin egentliga livsuppgift att »bygga sig en ö av kärlek«.
Från min veranda är Arnold Norlinds andliga testamente. En tröstebok från en fattig sjuksäng vid skogsbrynet till en värld som ropar efter helande. Boken utkom första gången 1928 och görs nu tillgänglig på nytt i en lätt språkligt moderniserad utgåva, med ett förord av Alva Dahl.
Boken är formgiven av Tomas Einarsson och omslagsillustrationen är en akvarell av Mary Dahl.
Från min veranda utkom första gången 1928. Syster Enbär ger ut den i september 2020.
ISBN 978-91-519-5523-0.
Skrivet om Från min veranda:
“Den här boken är inget annat än en gåva till vår tid.” (Maja Karin Lindahl, Sändaren)
“Emilia Fogelklou, Norlinds hustru och syskonsjäl, beskriver en gång i ett brev det speciella med sin make:
Men det är det med honom – som med Dostojevskijs Idioten! – att han förvandlar rymden till god där han är. Han säger sällan något märkeligt (Jo, ibland!), men människor bli snälla, där han är. Och från mig ramlar bekymren, när jag sitter hos honom.
Något liknande har alltså gällt för hans bok. Norlind själv är dess egentliga innehåll och budskap – och man kunde med samma rätt säga om den som Walt Whitman, en av hans valfrändskaper, sade om sin Leaves of grass: ‘Kamrat, det här är ingen bok./ Den, som rör vid det här, rör vid en människa.’” (Jan Häll, Kyrkans Tidning)
“Tankeboken är en litterär liten pärla, som härmed väcker liv i en halvt bortglömd författare, vars andliga testamente och tidlösa begrundan säkert också kan nå fram till den allmänintresserade läsaren. Utgivningen kan därför inte kallas annat än en betydande kulturgärning.” (Martin Lagerholm, BTJ-häftet 19, 2020)
“… det här är en bok som förtjänar sin klassikerstatus och som bör läsas av alla som som grubblar på dessa livets (och dödens) eviga frågor.” (Instagramkontot Depressive Realism)
