Syster Enbärs adventskalender: Lucka 13

I lucka 13 vill Syster Enbär gärna tipsa om en ännu icke existerande bok, nämligen den diktsamling av författaren Gui Minhai som vi längtar efter att läsa när han blir fri från den kinesiska statens bisarra och fullkomligt rättsvidriga kidnappning. Som föraning av denna kommande samling lyser dikten “Lucia”, skriven i fångenskapen och publicerad i Expressen förra året.

 

Ritar en dörr på väggen med mitt finger
På tröskeln ritar jag en vacker flicka
Klädd i vit klädnad och med ljus i hår
Jag tänker på varm glögg och pepparkakor
På hur min dotter sjöng för mig tidigt på morgonen
Övertygad om att mörkret så småningom ska skingras över jorden och i dalarna
Och att en rund sol ska stiga på den rosenfärgade himlen
Luciasångens melodi skär som en kniv
Upp oräkneliga minnessår i min kropp
Den vadderade väggen återtar på ett ögonblick sitt ursprungliga utseende
Lucia på tröskeln var bara ett ögonblicks hägring
I det dödstysta rummet
Kan jag inte höra ljudet av hennes fjäderlätta steg
I den sorgsna svarta natten gråter jag svarta tårar
Varför kan hennes ljus inte lysa upp mina mörka ögon
Det kan väl inte vara för att mitt namn kommer alltför långt bortifrån?
Det kan väl inte vara för att min hud är alltför gul?
Jag kan inte höra Luciasången
Eller gissa om Lucia är verklig eller ej
Jag är bara ett övergivet barn i den vackra världen
Som ritar den ena dörren efter den andra på väggarna

 

Läs hela dikten här och hör den uppläst av Sveriges författarförbunds ordförande Grethe Rottböll här.